Värdering av anläggningstillgångar och finansiella tillgångar
Anläggningstillgångar skall normalt värderas till anskaffningsvärde med
avdrag för ackumulerade systematiska avskrivningar.
Anläggningstillgångar som har ett verkligt värde som är lägre än
redovisat värde och som antas vara bestående skall göra nedskrivning
till detta lägre belopp. Anläggningstillgångar som har ett verkligt
värde som är väsentligt högre än redovisat värde och som antas vara
bestående får göra uppskrivning till detta högre belopp om
uppskrivningsbeloppet sätts av till uppskrivningsfond eller används för
att öka aktiekapitalet i ett aktiebolag genom fondemission eller
nyemission.
Finansiella tillgångar eller finansiella instrument får i normalfallet värderas till verkligt värde. Det verkliga värdet för finansiella tillgångar eller finansiella instrument grundas på marknadsvärdet för instrumentet enligt notering på marknadsplats. Om det inte går att bestämma något marknadsvärde för en finansiell tillgång men för dess beståndsdelar eller liknande instrument skall det verkliga värdet bestämmas utifrån beståndsdelarnas eller liknande instruments marknadsvärde. Om någon värdering baserat på marknadsvärden inte kan göras skall det verkliga värdet bestämmas med allmänt accepterade värderingsmodeller och värderingsmetoder som ger en rimlig uppskattning av marknadsvärdet.
En värdering av finansiella tillgångar eller finansiella instrument till verkligt värde får endast ske om samtliga finansiella tillgångar som får värderas till verkligt värde värderas på samma sätt.
Följande finansiella instrument får inte värderas till verkligt värde:
1. finansiella instrument som hålls till förfall och som inte utgör derivatinstrument,
2. lånefordringar och andra fordringar som härrör från företaget och som inte innehas för handelsändamål,
3. andelar i dotterföretag, intresseföretag eller samriskföretag,
4. egetkapitalinstrument som företaget självt har gett ut,
5. avtal om villkorad ersättning i samband med förvärv och samgåenden,
6. skulder, med undantag för skulder som ingår som en del i en handelsportfölj eller som utgör derivatinstrument, samt
7. andra finansiella instrument, som är av sådan särskild karaktär att de enligt vad som är allmänt accepterat bör redovisas på annat sätt.
Värdering till verkligt värde får inte heller ske, om en sådan värdering inte skulle ge ett tillförlitligt värde på det finansiella instrumentet.
Om finansiella tillgångar eller finansiella instrument värderas till verkligt värde skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen utom i följande fall:
- Värdeförändringen avser ett säkringsinstrument och tillämpade principer för säkringsredovisning tillåter att en del av eller hela värdeförändringen inte redovisas i resultaträkningen.
- Värdeförändringen beror på en valutakursförändring på en monetär post som är en del av ett företags nettoinvestering i en utländsk enhet.
I dessa båda undantagsfall skall värdeförändringen på finansiella tillgångar redovisas i fond för verkligt värde i stället för i resultaträkningen. Värdeförändringar på en finansiell tillgång som inte utgör ett derivatinstrument och som inte innehas för att aktivt omsättas får redovisas i fond för verkligt värde istället för över resultaträkningen. När det inte längre finns skäl för att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde skall fonden justeras.
Om en tillgång, skuld eller avsättning har säkrats av ett finansiellt instrument som värderas till verkligt värde skall även den säkrade tillgången, skulden eller avsättningen värderas till verkligt värde om principerna för säkringsredovisning tillåter det.
Företag som omfattas av en koncernredovisning som har upprättats enligt internationell redovisningsstandard och företag som är börsnoterade får ta upp biologiska tillgångar, förvaltningsfastigheter, andra materiella tillgångar och andra immateriella tillgångar till verkligt värde. Det verkliga värdet skall grundas på tillgångarnas marknadsvärde och samtliga tillgångar inom samma kategori måste värderas på samma sätt för att det skall vara tillåtet med värdering till verkligt värde.
Om en biologisk tillgång eller förvaltningsfastighet värderas till verkligt värde skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen. Om någon annan tillgång värderas till verkligt värde, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i fonden för verkligt värde. En värdeökning skall i stället redovisas i resultaträkningen, om den utgör en återföring av en tidigare kostnadsförd värdenedgång på samma tillgång. En värdeminskning skall redovisas i resultaträkningen, om den överstiger vad som tidigare har redovisats som en värdeökning på samma tillgång i fonden för verkligt värde. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras.
Följande text utgör ett utdrag ur kapitel 4 i Årsredovisningslagen:
Värdering av finansiella instrument
14 a § Derivatinstrument och andra finansiella instrument får tas upp till sitt verkliga värde, om inte annat följer av 14 b §. Det verkliga värdet skall bestämmas på grundval av instrumentets marknadsvärde. Om något marknadsvärde inte kan bestämmas för ett instrument men däremot för dess beståndsdelar eller för ett likartat instrument, skall det verkliga värdet bestämmas på grundval av beståndsdelarnas eller det likartade instrumentets marknadsvärde. Om inte heller en sådan värdering är möjlig, skall det verkliga värdet bestämmas med hjälp av sådana allmänt accepterade värderingsmodeller och värderingsmetoder som ger en rimlig uppskattning av marknadsvärdet.
Värdering enligt första stycket får ske enbart om samtliga företagets finansiella instrument, utom sådana som enligt 14 b § inte får tas upp till verkligt värde, värderas på samma sätt. Lag (2003:774).
14 b § Följande finansiella instrument får inte värderas enligt 14 a §:
1. finansiella instrument som hålls till förfall och som inte utgör derivatinstrument,
2. lånefordringar och andra fordringar som härrör från företaget och som inte innehas för handelsändamål,
3. andelar i dotterföretag, intresseföretag eller samriskföretag,
4. egetkapitalinstrument som företaget självt har gett ut,
5. avtal om villkorad ersättning i samband med förvärv och samgåenden,
6. skulder, med undantag för skulder som ingår som en del i en handelsportfölj eller som utgör derivatinstrument, samt
7. andra finansiella instrument, som är av sådan särskild karaktär att de enligt vad som är allmänt accepterat bör redovisas på annat sätt.
Värdering enligt 14 a § får inte heller ske, om en sådan värdering inte skulle ge ett tillförlitligt värde på det finansiella instrumentet. Lag (2003:774).
14 c § Vid tillämpningen av 14 a och 14 b §§ skall avtal som avser rå- och stapelvaror och ger endera parten rätt att reglera avtalet med kontanter eller med något annat finansiellt instrument anses som derivatinstrument. Detta gäller dock inte om avtalet
1. ingicks för att täcka företagets förväntade behov av inköp, försäljning eller egen förbrukning av rå- och stapelvaror,
2. även efter avtalets ingående har tillgodosett detta behov,
3. utformades för detta ändamål när det ingicks, och
4. förväntas regleras genom leverans av varan. Lag (2003:774).
14 d § Om värdering sker enligt 14 a §, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen. I följande fall gäller att värdeförändringen skall redovisas i en fond för verkligt värde i stället för i resultaträkningen:
1. värdeförändringen avser ett säkringsinstrument och de tillämpade principerna för säkringsredovisning tillåter att en del av eller hela värdeförändringen inte redovisas i resultaträkningen, eller
2. värdeförändringen är orsakad av en kursförändring på en monetär post som utgör en del av företagets nettoinvestering i en utländsk enhet.
En värdeförändring på en finansiell tillgång som inte innehas för handelsändamål och inte heller är ett derivatinstrument får redovisas i fonden för verkligt värde i stället för i resultaträkningen. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras. Lag (2004:1173).
Värdering av säkrade poster
14 e § Om en tillgång, avsättning eller skuld eller en del därav har säkrats mot ett finansiellt instrument som värderas enligt 14 a §, skall också den säkrade posten värderas enligt den paragrafen, om de tillämpade principerna för säkringsredovisning tillåter det. Därvid skall 14 d § tillämpas. Lag (2003:774).
Värdering av vissa tillgängar till verkligt värde
14 f § Företag som avses i 3 kap. 4 a § andra stycket får ta upp biologiska tillgångar, förvaltningsfastigheter och andra materiella tillgångar samt immateriella tillgångar till tillgångarnas verkliga värde, om det är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§. Det verkliga värdet skall bestämmas på grundval av tillgångens marknadsvärde. Värdering enligt första stycket får ske enbart om samtliga företagets tillgångar inom samma kategori värderas på samma sätt. Lag (2004:1173).
14 g § Om en biologisk tillgång eller en förvaltningsfastighet värderas till verkligt värde enligt 14 f §, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen.
Om någon annan tillgång som avses i 14 f § värderas enligt den paragrafen, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i fonden för verkligt värde. En värdeökning skall i stället redovisas i resultaträkningen, om den utgör en återföring av en tidigare kostnadsförd värdenedgång på samma tillgång. En värdeminskning skall redovisas i resultaträkningen, om den överstiger vad som tidigare har redovisats som en värdeökning på samma tillgång i fonden för verkligt värde. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras. Lag (2004:1173).
Finansiella tillgångar eller finansiella instrument får i normalfallet värderas till verkligt värde. Det verkliga värdet för finansiella tillgångar eller finansiella instrument grundas på marknadsvärdet för instrumentet enligt notering på marknadsplats. Om det inte går att bestämma något marknadsvärde för en finansiell tillgång men för dess beståndsdelar eller liknande instrument skall det verkliga värdet bestämmas utifrån beståndsdelarnas eller liknande instruments marknadsvärde. Om någon värdering baserat på marknadsvärden inte kan göras skall det verkliga värdet bestämmas med allmänt accepterade värderingsmodeller och värderingsmetoder som ger en rimlig uppskattning av marknadsvärdet.
En värdering av finansiella tillgångar eller finansiella instrument till verkligt värde får endast ske om samtliga finansiella tillgångar som får värderas till verkligt värde värderas på samma sätt.
Följande finansiella instrument får inte värderas till verkligt värde:
1. finansiella instrument som hålls till förfall och som inte utgör derivatinstrument,
2. lånefordringar och andra fordringar som härrör från företaget och som inte innehas för handelsändamål,
3. andelar i dotterföretag, intresseföretag eller samriskföretag,
4. egetkapitalinstrument som företaget självt har gett ut,
5. avtal om villkorad ersättning i samband med förvärv och samgåenden,
6. skulder, med undantag för skulder som ingår som en del i en handelsportfölj eller som utgör derivatinstrument, samt
7. andra finansiella instrument, som är av sådan särskild karaktär att de enligt vad som är allmänt accepterat bör redovisas på annat sätt.
Värdering till verkligt värde får inte heller ske, om en sådan värdering inte skulle ge ett tillförlitligt värde på det finansiella instrumentet.
Om finansiella tillgångar eller finansiella instrument värderas till verkligt värde skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen utom i följande fall:
- Värdeförändringen avser ett säkringsinstrument och tillämpade principer för säkringsredovisning tillåter att en del av eller hela värdeförändringen inte redovisas i resultaträkningen.
- Värdeförändringen beror på en valutakursförändring på en monetär post som är en del av ett företags nettoinvestering i en utländsk enhet.
I dessa båda undantagsfall skall värdeförändringen på finansiella tillgångar redovisas i fond för verkligt värde i stället för i resultaträkningen. Värdeförändringar på en finansiell tillgång som inte utgör ett derivatinstrument och som inte innehas för att aktivt omsättas får redovisas i fond för verkligt värde istället för över resultaträkningen. När det inte längre finns skäl för att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde skall fonden justeras.
Om en tillgång, skuld eller avsättning har säkrats av ett finansiellt instrument som värderas till verkligt värde skall även den säkrade tillgången, skulden eller avsättningen värderas till verkligt värde om principerna för säkringsredovisning tillåter det.
Företag som omfattas av en koncernredovisning som har upprättats enligt internationell redovisningsstandard och företag som är börsnoterade får ta upp biologiska tillgångar, förvaltningsfastigheter, andra materiella tillgångar och andra immateriella tillgångar till verkligt värde. Det verkliga värdet skall grundas på tillgångarnas marknadsvärde och samtliga tillgångar inom samma kategori måste värderas på samma sätt för att det skall vara tillåtet med värdering till verkligt värde.
Om en biologisk tillgång eller förvaltningsfastighet värderas till verkligt värde skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen. Om någon annan tillgång värderas till verkligt värde, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i fonden för verkligt värde. En värdeökning skall i stället redovisas i resultaträkningen, om den utgör en återföring av en tidigare kostnadsförd värdenedgång på samma tillgång. En värdeminskning skall redovisas i resultaträkningen, om den överstiger vad som tidigare har redovisats som en värdeökning på samma tillgång i fonden för verkligt värde. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras.
Följande text utgör ett utdrag ur kapitel 4 i Årsredovisningslagen:
Värdering av finansiella instrument
14 a § Derivatinstrument och andra finansiella instrument får tas upp till sitt verkliga värde, om inte annat följer av 14 b §. Det verkliga värdet skall bestämmas på grundval av instrumentets marknadsvärde. Om något marknadsvärde inte kan bestämmas för ett instrument men däremot för dess beståndsdelar eller för ett likartat instrument, skall det verkliga värdet bestämmas på grundval av beståndsdelarnas eller det likartade instrumentets marknadsvärde. Om inte heller en sådan värdering är möjlig, skall det verkliga värdet bestämmas med hjälp av sådana allmänt accepterade värderingsmodeller och värderingsmetoder som ger en rimlig uppskattning av marknadsvärdet.
Värdering enligt första stycket får ske enbart om samtliga företagets finansiella instrument, utom sådana som enligt 14 b § inte får tas upp till verkligt värde, värderas på samma sätt. Lag (2003:774).
14 b § Följande finansiella instrument får inte värderas enligt 14 a §:
1. finansiella instrument som hålls till förfall och som inte utgör derivatinstrument,
2. lånefordringar och andra fordringar som härrör från företaget och som inte innehas för handelsändamål,
3. andelar i dotterföretag, intresseföretag eller samriskföretag,
4. egetkapitalinstrument som företaget självt har gett ut,
5. avtal om villkorad ersättning i samband med förvärv och samgåenden,
6. skulder, med undantag för skulder som ingår som en del i en handelsportfölj eller som utgör derivatinstrument, samt
7. andra finansiella instrument, som är av sådan särskild karaktär att de enligt vad som är allmänt accepterat bör redovisas på annat sätt.
Värdering enligt 14 a § får inte heller ske, om en sådan värdering inte skulle ge ett tillförlitligt värde på det finansiella instrumentet. Lag (2003:774).
14 c § Vid tillämpningen av 14 a och 14 b §§ skall avtal som avser rå- och stapelvaror och ger endera parten rätt att reglera avtalet med kontanter eller med något annat finansiellt instrument anses som derivatinstrument. Detta gäller dock inte om avtalet
1. ingicks för att täcka företagets förväntade behov av inköp, försäljning eller egen förbrukning av rå- och stapelvaror,
2. även efter avtalets ingående har tillgodosett detta behov,
3. utformades för detta ändamål när det ingicks, och
4. förväntas regleras genom leverans av varan. Lag (2003:774).
14 d § Om värdering sker enligt 14 a §, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen. I följande fall gäller att värdeförändringen skall redovisas i en fond för verkligt värde i stället för i resultaträkningen:
1. värdeförändringen avser ett säkringsinstrument och de tillämpade principerna för säkringsredovisning tillåter att en del av eller hela värdeförändringen inte redovisas i resultaträkningen, eller
2. värdeförändringen är orsakad av en kursförändring på en monetär post som utgör en del av företagets nettoinvestering i en utländsk enhet.
En värdeförändring på en finansiell tillgång som inte innehas för handelsändamål och inte heller är ett derivatinstrument får redovisas i fonden för verkligt värde i stället för i resultaträkningen. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras. Lag (2004:1173).
Värdering av säkrade poster
14 e § Om en tillgång, avsättning eller skuld eller en del därav har säkrats mot ett finansiellt instrument som värderas enligt 14 a §, skall också den säkrade posten värderas enligt den paragrafen, om de tillämpade principerna för säkringsredovisning tillåter det. Därvid skall 14 d § tillämpas. Lag (2003:774).
Värdering av vissa tillgängar till verkligt värde
14 f § Företag som avses i 3 kap. 4 a § andra stycket får ta upp biologiska tillgångar, förvaltningsfastigheter och andra materiella tillgångar samt immateriella tillgångar till tillgångarnas verkliga värde, om det är förenligt med 2 kap. 2 och 3 §§. Det verkliga värdet skall bestämmas på grundval av tillgångens marknadsvärde. Värdering enligt första stycket får ske enbart om samtliga företagets tillgångar inom samma kategori värderas på samma sätt. Lag (2004:1173).
14 g § Om en biologisk tillgång eller en förvaltningsfastighet värderas till verkligt värde enligt 14 f §, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i resultaträkningen.
Om någon annan tillgång som avses i 14 f § värderas enligt den paragrafen, skall värdeförändringen sedan föregående balansdag redovisas i fonden för verkligt värde. En värdeökning skall i stället redovisas i resultaträkningen, om den utgör en återföring av en tidigare kostnadsförd värdenedgång på samma tillgång. En värdeminskning skall redovisas i resultaträkningen, om den överstiger vad som tidigare har redovisats som en värdeökning på samma tillgång i fonden för verkligt värde. När det inte längre finns skäl att redovisa ett belopp i fonden för verkligt värde, skall fonden justeras. Lag (2004:1173).
Copyright 2008 © Anlaggningsregister.se